Perenna gången med ritning

Här har jag illustrerat perenna gången, ett smalt, smalt rum, som faktiskt blev för smalt, det blev för skuggigt för det jag ville ha här – till exempel solhatt. Men skam den som ger sig, nu ska jag byta till mer skuggtåliga växter. Här finns redan stjärnflocka, stormhatt och vivor som tål en del skugga. Längst ner är det mer sol och här trivs astilbe, plymspirea, kransveronika, silverax och klematis. Det mesta går i vitt.Tyvärr tjurar höstastern och höstanemonen. Men tulpaner funkar! Snart är vi där!    Tulpan ‘Artist’. Tulpan ‘Groenland’.  Tulpan ‘Purple Dream’. Tulpan ‘Nightrider’.    Tulpan ‘Claudia’. Tulpan ‘Curley Sue’. ]]> https://www.tolvrumochkok.se/perenna-gangen-med-ritning/feed 0 https://www.tolvrumochkok.se/mitt-i-allt-det-grona https://www.tolvrumochkok.se/mitt-i-allt-det-grona#comments Mon, 19 Aug 2013 16:00:27 +0000 Linda Marend http://www.tolvrumochkok.se/?p=2113 Continue reading →]]> Mitt i allt det gröna

Julis enorma grönhet (åtminstone i min trädgård) får välkomna avbrott av några älsklingar som ändå har fått komma till, trots att de blommar i juli.

Söta rosenmalvan. Blommar tyvärr fort över.
Den står fint ihop med en ljusrosa riddarsporre med okänt namn.
Den klarblå riddarsporren heter i alla fall PG Black Knight. Älskar den intensiva blå färgen! Och kolla håriga damen i mitten!
Sommarphlox är jag egentligen inte särskilt förtjust i. Tycker de är lite skrikiga i sina färger. Dessa följde ändå med mig hem en gång – de kostade ju bara fem kronor styck… Men knopparna är fina.
Desto mer diskret dyker denna färgklick upp mitt bland tuvrörets intensivt växande strån. Klematisen Warszawska Nike.
Och så rosen Flammentanz. Återigen, lite för röd i min smak, vet inte hur jag tänkte där. Svår att göra rättvisa i bild också. Kanske skulle varit finare om den hade blommat kaskadvis som i beskrivningen?

Efter maj och juni blir det grönt i min trädgård, rent bokstavligt talat. Inte mycket blommar. Jag har planerat det så, jag vet att jag ofta åker bort i juli, och min trädgårdshunger är som störst på våren. I juli och augusti kan jag bli lite loj. Tack och lov är då alla jordytor övervuxna, så det blir väldigt lite ogräs att rensa.

Idag blir det en grön skön tur i japanska rummet. Och grön, det kan vara många färger det tack och lov.

Solfjäderslönnen med variegerat hakonegräs. I bakgrunden bergsbambu.
En annan grönare japansk lönn med grönt hakonegräs.
Skobandsgräset tar sig förbi sockblommans, nu, gröna blad.
Bambun har vuxit rejält denna sommar, snart behövs machete. Jag har använt tjocka bambukäppar som stöd och avdelare i japanska rummet. Binder ihop dem med grovt snöre, som visserligen ger upp efter sådär en två år, men det blir fint.
Bland grus och fågelbad växer taklöken till sig.
Förra året blommade den.
Det enda färginslaget, två olika blodlönnar. Denna tillsammans med tuvrör som växer sig stor under sägongen.
Alpklematisens fröställningar tycker jag är så fantastiska, nästan lika fantastiska som själva blommorna.
Clematis alpina Frances Rivis i maj.
Här kommer tuvrörets ax.

I den lilla trädgården gäller det att jobba vertikalt för att få plats med allt. I alla fall för mig som liksom inte kan hejda mig i inköp och drömmar. Därför är klängväxter en räddning.

Rosor, klematis, pipranka, blåregn, klätterhortensia, vinranka.

Det gäller att hitta fiffiga arrangemang för klättringen. Själv är jag särskilt förtjust i armeringsjärn som kan fogas ihop med svarta buntband eller hängas upp medelst enkla krokar.

Både rosor och klematis är utmaningar för mig. De dör och får sjukdomar, men jag envisas. Och när det går bra så är det värt det. Tror jag. Tänker inte just nu på vad det kostar…

Louise Odier är egentligen en buske, men har tillåtit sig att bli uppstammad hos mig. Fler bilder kommer senare, den här rosen är helt fantastisk!
Jag som nogsamt skriver upp alla inköp (i bokstavsordning och på latin…) inte kan jag hitta denna klematis. Som dessutom överlevt. Kommer tidigt i alla fall.
En riktigt stor favorit är skogsklematisen. Jag lärde mig den av en kollega för länge sedan, landskapsarkitekten Pia K. Den växer helt vilt när den väl tagit sig. Kan dra iväg till uppåt fem meter på en säsong. Bildar vita fluffiga skyar. Jag har den både mot lilla planket och insnärjt i avenbokshäckarna.
Till slut vågade jag köpa ett blåregn. Tänkte att den skyddade förgården skulle fungera. Och den tog sig och växte på, jag köpte förstås en till. De har inte vågat sig på att blomma ännu men växer kraftfullt och de nya bladen har en så frisk färg.
Klätterhortensian är en trogen vän, det tar några år innan den kommer sig, men sen kan den suga fast i nästan vadsomhelst. Här är en av dem i ett hav av jättedaggkåpa som håller på att ta över. Här blir det upprensning i höst.

I dessa tulpantider är det lätt att bländas av alla färger och former. Samtidigt händer även andra saker. De tidiga klematisarna alpina, kommer, men de är aningen blyga. Kaprifolen i sin bleka doftande knoppning. Pionernas knoppar spränger. Rhododendronen visar hur den överlevt.

Klematis trivs inte riktigt hos mig, men jag kämpar. Klipper bort vissnadesjuka blad, köper nytt, gödslar med benmjöl ena året, hönsgödsel det andra. Häller sand vid fötterna. OCH framför allt köper nya. Jag gillar mest alpina och viticella, men har också en stor favorit i skogsklematis.
Hursomhelst har alpklematisen Frances Rivis tagit sig och klänger glatt i bambu, ormhassel och avenbokshäcken. Och den har en överjordiskt blå färg – kan verkligen rekommendera den!
Kaprifolen som jag klippte ner helt förra året har faktiskt tagit sig!
Den rosa alpklematisen Ruby, har inte kommit sig ännu och försvinner lätt bakom allt det andra gröna som kommer.

Jag blir så lycklig av solen och droppet från takfoten. Måste ge mig ut i norrvända trädgården där ingenting händer. Eller gör det det?

Tollhassel bildar mönster mot snön
Rhododendron tittar fram redan tidigt
Bakom lite skydd verkar murgrönan vid liv
Sommarens kvällsbord lockar
Magnoliahoppet tänds, men bara sparsamt
Järneken är friskt grön
Även fågelhuset har gått igrnom em lång vinter
Förra sommarens clematis