Perenna gången med ritning

Här har jag illustrerat perenna gången, ett smalt, smalt rum, som faktiskt blev för smalt, det blev för skuggigt för det jag ville ha här – till exempel solhatt. Men skam den som ger sig, nu ska jag byta till mer skuggtåliga växter. Här finns redan stjärnflocka, stormhatt och vivor som tål en del skugga. Längst ner är det mer sol och här trivs astilbe, plymspirea, kransveronika, silverax och klematis. Det mesta går i vitt.Tyvärr tjurar höstastern och höstanemonen. Men tulpaner funkar! Snart är vi där!    Tulpan ‘Artist’. Tulpan ‘Groenland’.  Tulpan ‘Purple Dream’. Tulpan ‘Nightrider’.    Tulpan ‘Claudia’. Tulpan ‘Curley Sue’. ]]> https://www.tolvrumochkok.se/perenna-gangen-med-ritning/feed 0 https://www.tolvrumochkok.se/allt-pagar-samtidigt https://www.tolvrumochkok.se/allt-pagar-samtidigt#comments Fri, 21 Jun 2013 16:28:15 +0000 Linda Marend http://www.tolvrumochkok.se/?p=1874 Continue reading →]]> Allt pågår samtidigt

Precis som i livet. Allt är här och nu.

Jag som brukar hävda att min trädgård är en vårträdgård och att det lugnar ner sig efter tulpanerna. Men riktigt så enkelt är det inte. När man se efter. Ordentligt. Det sker bara i ett lugnare tempo. Just nu kommer nyheterna lite efter varandra, inte samtidigt, vilket faktiskt är skönt också. En chans att hinna med.

Innan man vet ordet av slår den ut. Honungslöken. Oansenliga knoppar först. Vad var det jag hade satt här? Minns inte. Man vänder ryggen till – och där är den. Jag kan inte nog rekommendera denna skönhet!!
Den japanska snöbollen, uppstammad, lyser plötsligt upp den mörka hörnan vid dammen. Vit, så vit, så kritvit.
En av fyra klätterhortensior har godheten att börja blomma. En av de tre andra har haft godheten att börja klistra sig på fasaden på gaveln. En vacker dag är hela (den fula) gaveln täckt av en sky av vita blommor. Det gäller att hålla fast vid drömmar och visioner!
Alunroten har kommit igång med sina skira blommor. Annars är väl bladen i olika kulörer dess främsta tillgång.
Tulipa Tarda har väldigt fina frukter. Tyvärr måste man ta bort dem för att uppmuntra till nästa års blomning.

Visst är det helt berusande när det blommar överallt, men det finns också ett slags bedagad skönhet i vissnandeprocessen. Ganska långsamt faller kronbladen i olika poetiska konstellationer. Jag njuter även av den tiden.

Förra inlägget blev lite konstigt. Studenter och skolavslutningar har dessutom tagit all min tid i anspråk samtidigt som grönskan tilltar. Men nu är jag tillbaka. Jag avslutar tulpanfrossan med den absolut sista tulpanen, som faktiskt blommar just nu. Dessutom bjuder jag på andra favoriter som inte fått komma till i de andra inläggen.

Helgröna Evergreen kommer först nu, har inte ens slagit ut. Köpte lökarna på Zetas i höstas för att det var en kittlande idé att ha helt gröna tulpaner. Och än så länge är de sköna, men som sagt vill de inte slå ut? Men visst är det vackert?!
White fire.
Curley Sue.
Den lilla skönheten kom lite senare än de andra små, kanske för att den är planterad skuggigt. Saxitalis.
Akebono.
Angelique.
Doll’s Minuet.
Purissima, som faktiskt kommer år efter år.

I perenna gången är det rosa som gäller. Lite lila, vitt och i undantagsfall rött. Jag köper en massa olika lökar. Häller dem sedan i en hink och blandar och sätter ut dem, vilket innebär att blandningen blir helt slumpmässig. Naturlig? Från mitten av maj blir det då en sky av rosa blandade tulpaner. Jag älskar det!

Så här kan det se ut.
Några favoriter: först Claudia.
Groenland.
Green Village.
Curley Sue.
Cummins.
Hollande Chic.
Och sist men inte minst – i bakgrunden, närmast terrassen, finns fina liljeblommande Sapporo. Den börjar som gräddgul och slutar som vit. Och – kolla in i svalget!

Liksom i verkliga livet kan olikheter resultera i ett bättre slutresultat. Har försökt att, både i livet och i trädgården, prova det mer osäkra i att närma mig personer som inte är som jag, alternativt sätta ihop växter som kanske inte borde passa ihop. Vi lärde ju oss redan i lågstadiet att gult och rött inte passar ihop, liksom blått och grönt…

Orange och rött ihop! Tulpanerna Red Spring Green (rödgrön) och Artist (orangegrön) ihop med japansk blodlönn.
Gult och lila! Tulpanerna West Point (gul liljeblommande), Pulple Dream (lilarosa liljeblommande) och Queen of Night (lilasvart).
Löjtnantshjärta med röda flerblommiga Red Ridinghood.
Rött och rosa! Röda Uncle Tom med rosagröna Groenland.

Denna sammanpackade vår händer allt på en gång. Varje dag slår något nytt ut, vilket har bidragit till lite broggtorka.

Allt trädgårdsarbete, som normalt brukar ligga utspritt under april och maj, skulle helt plötsligt ske på tre veckor i maj. Arbetet älskar jag och förvånas ständigt över kommentarer jag kan få, som “gud, vad det här måste vara jobbigt”.

Klart att våren är intensiv, men sedan lugnar det ner sig. Dessutom är det bästa stunderna för mig, när jag kan var nära det som växer och följa med dag för dag, just när det händer så mycket.

Maj är tulpanernas tid, och jag har mycket tulpaner. Vi börjar med japanska rummet, här har jag i stort sett bara tillåtit vitt.

En riktig favorit är Spring Green, som jag fyller på med varje år. Är svag för blommor med grönt i – vet inte riktigt varför.
Som kontrast är Mondial helt vit, men dubbel. Dubbelheten avtar lite med åren, men blommorna är stora och generösa.
Såhär såg den ut för något år sedan.
Vid dess fötter har jag vita pärlhyacinter, älskar dess små kulformer som växer sig från grönvitt till klaraste vitt.
Och nu hittade jag igen några plantor av sockblomman med svavelgula blommor, de hade överlevt! Egentligen passar dessa mycket bättre i den här delen än sina vänner med rosa blommor, men man kan inte lyckas jämnt. Oöverträffat hur blommornas färger harmoniserar med bladens!

Jag var av den bestämda uppfattningen att i Tolv rum och kök skulle det inte vara något gult, orange eller rött. Se hur det gick.

Men det får inte bli övverallt. Framförallt får det gula hålla sig kring dammen och det oranga vid solhörnan. Rött dyker upp i rosengård. Så något slags ordning är det ju.

Sötaste gullvivorna dyker upp spontant lite här och var. Försöker plocka ihop dem till samma område för att få en effekt av gullvivebacke (en bit kvar dock). Problemet är att de har en lång rot och lätt blir lite ledsna, men det brukar gå över.
Tillsammans med gullvivorna har jag satt denna sötnos till trädgårdsviva. Primula pubescens, de har lite gult i mitten och den mörkt mörk lila färgen står fint mot gullvivornas starkt gula ton. De mörka bladen pudras vad det lider in i blomningen av ett oemotståndligt frömjöl (ja, jag är nörd ).
Precis i dagarna har härliga fosterianatulpanen Orange Breeze (bara namnet) slagit i. Gillar verkligen de gröna strimmorna. Och långt ner i gapet skymta kolsvarta figurer…

Jag blir mer och mer förtjust i de små. Förstås är jag galet förälskad i kommande drömda tulpanhav som jag spenderar tok för mycket pengar på varje höst. Utdelningen är sämre än på börsen i motbacke. Men vem ger sig?

Men de små är faktiskt mer tacksamma, mer återkommande, mer rikblommande, nästan alla lökar kommer till blom. Och de har den tacksamma uppgiften att vara först – då jag är som mest undernärd på trädgård, blomning, fotografering, njutning. Så detta skola bli min melodi, fler botaniska undersköna raringar! Men tusenlapparna lär väl fladdra ändå om jag känner mig rätt.

Här kommer lite inspiration och reklam för “di sma” – får väl lyfta fram inlägget lagom till september antar jag när det är dags att köpa.

Jag får nog snart sluta tjata om årets älskling. Persian Pearl. Men ändå.
Sen har vi Tulipa tarda – en trotjänare. Go’ och glad, lyser upp och står rak i ryggen och återkommer glatt.
Stor favorit är Tulipa turkestanica – jag köper fler och fler varje år. Flerblommiga, gracila, lätt vilda och skira i sin form. Rekommenderas verkligen! Trogna!
Kaufanniatulpanen Johann Strauss kommer också tidigt och har en annan form. Inte riktigt lika trogen som de andra dock.

Jag önskar den här tiden skulle vara längre! Jag är ute varje dag med kameran och med mig själv förstås. Det händer så mycket. Jag längtar hela vintern och helt plötsligt känns det som att det är över snart. Vill inte!

Längtan handlar så mycket om drömmar, om ett ljusare liv, om njutning, en njutning som får den mörka tiden att gå. Samtidigt får inte tiden handla om att gå. Varje dag är här och nu – också. Försöker ta en vana av att inte längta till fredag, till påsk, till semestern, för då är ju inte tiden dess emellan värd något, ska bara avverkas. Så är det ju inte.

Men något i den här tiden är bäst. Innan allt blir övergrönt, innan gräset börjar torka, innan det vänder. Idag blir det en knoppkavalkad. Jag älskar även knopparna. Sprickfärdiga. Nästan finast. Eller nyutslagetkavalkad. Kan inte begränsa mig.

Vet inte vad det här ska bli, men tänker på en blyg svan.
Ska bli en rosa dubbel tulpan, osäker på vilken.
Detta är årets under – narcissen Spoirot, återkommer med fler bilder. 3 stycken köpte jag på Zetas i höstas. En blommar, en till är på väg, helt underliga och älskliga.
En julros som faktiskt tagit sig ordentligt. Heleborus foetidus, anses stinka när man krossar bladen, men varför ska man det?
Poetnarciss, Narcissus poeticus Actaea, den enda riktiga, och helt underbara. När den drar tillbaka sina kronblad på det här, samtidigt blyga men ändå blottande viset. I motlljus. Åh!
Hosta, funkia, kan se helt absurt färgrik ut när den kommer upp.
En helt vanlig trädgårdsväxt, löjtnantshjärta. Men vilken komplexitet! Har år efter år köpt vita som bara ger upp. De är ännu finare tycker jag.