…på våren (eller är det sommar, eller är det idag som sommaren är?), i sommarvärme omväxlat med regn, regn, när årstiden bara pumpar på. Tulpanerna börjar komma rejält, lönnarna utslagna (alltså inte UTslagna), japanska körsbäret, häggmispeln och rosenmandeln likaså. Allt bara fortsätter, så idag blir det trädkavalkad.

Japanska körsbäret Prunus serrrula ‘Kanzan’ slår ut med kraft på bara en dag. Men de flesta har väl fått nog i Kungsträdgården. Fast det är en annan sort.
I början av trädgården hade jag ett annat japanskt körsbär, Prunus subh Accolade, jag sörjer hennes död vintern -10, troligtvis den, efterhand, upptäckta djupleran som blev hennes hädangång.
Sedan rosenmandeln, en lite nyckfull dam. Ibland ger hela grenar, flera, bara upp, men andra grenar ger full blom.
Häggmispel, Amelanchier canadensis, den ser helt härligt rosa ut i sitt bladutspring, sedan kommer de vita rikliga blommorna.

I takt med, men egentligen fortare, att inbjudningar till studentuppvaktningar med angivandet om tid för utspring landar i brevlådan, springer allt i trädgården ut.

Jag är helt fascinerad av hur knoppar ser ut. De ger ett ytterligare njutningsfyllt uttryck till det som komma skall. Speciellt är färgerna många gånger mycket mer spektakulära än den kommande bladutvecklingen eller blomningen. Nedan kommer en kavalkad med knoppar. Njut – alla trädgårdsnördar!

I övrigt har dagen, förutom lövinsamling och därtill lövinsamling, gått ut på att hitta de osynliga hål i hägnet som min lille älskling Blixten hittar ut igenom. Vi har jobbat oss från hål till hål tills han, nog ur sin egen synvinkel dumt nog, avslöjade sig när han kom in igenom en helt omöjligt ål- och hopptunnel genom ett ogenomträngligt buskage. Då blev det slut med det nöjet! Tror jag.

Trädgårdsprimulan Primula pubescens som sedan kommer i dramatiskt mörklila blomning.
Alla japanska lönnarna har ett mycket attraktivt utspring. Färgerna!
Blodflädern Sambucus nigra Black Lace! Vilken glöd!
Detta förklarar varför häggmispeln ser helt rosa ut innan bladen har tagit plats – en helt magisk cerise ton!
Ormbunken ruvar på att ta över världen. Egentligen tycker jag de är bäst just nu.
Bland löven och de bruna bladen hittar jag plötsligt dessa väna lilarosa knopparna, lätta att missa. Sockblomma, vars blommor egentligen inte är dess största förtjänst. Mer om det senare.
Ljusgul tandrot tittar fram.
Snart kommer rosenmandeln.
Löjtnantshjärta är på gång.