Jag blir mer och mer förtjust i de små. Förstås är jag galet förälskad i kommande drömda tulpanhav som jag spenderar tok för mycket pengar på varje höst. Utdelningen är sämre än på börsen i motbacke. Men vem ger sig?

Men de små är faktiskt mer tacksamma, mer återkommande, mer rikblommande, nästan alla lökar kommer till blom. Och de har den tacksamma uppgiften att vara först – då jag är som mest undernärd på trädgård, blomning, fotografering, njutning. Så detta skola bli min melodi, fler botaniska undersköna raringar! Men tusenlapparna lär väl fladdra ändå om jag känner mig rätt.

Här kommer lite inspiration och reklam för “di sma” – får väl lyfta fram inlägget lagom till september antar jag när det är dags att köpa.

Jag får nog snart sluta tjata om årets älskling. Persian Pearl. Men ändå.
Sen har vi Tulipa tarda – en trotjänare. Go’ och glad, lyser upp och står rak i ryggen och återkommer glatt.
Stor favorit är Tulipa turkestanica – jag köper fler och fler varje år. Flerblommiga, gracila, lätt vilda och skira i sin form. Rekommenderas verkligen! Trogna!
Kaufanniatulpanen Johann Strauss kommer också tidigt och har en annan form. Inte riktigt lika trogen som de andra dock.

Det är helt otroligt hur växter egentligen ser ut. Om man tittar riktigt noga. Tittar in i gapet på blommor eller kommer ihåg att följa med knopparnas sprickning. Jag har helt snöat in på att se in i varje blomställning. Det ger mig helt nya upplevelser. Kalla det nördigt om du vill. Men kanske komplentativt också.

Förra årets inköp av en verkligen riktig kamera, med råd från vännen Doris (proffs), ledde till ett macroobjektiv som jag ännu inte helt behärskar. Lätt att det blir oskarp, men ändå väldigt kul att få riktiga redskap att jobba med. Jag skulle vilja ner i pollenpulvret ytterligare och djupare, men övning får väl ge färdighet – och framöver har jag kanske råd med ett ännu bättre objektiv (eller har lärt mig bättre med mitt nuvarande).

Här följer några närbilder som får mig igång.

	Botaniska tulpanen Persian Pearl – inte bara älsklig som den är – men se närmre!
	Den första pärlhyacinten är på gång, blomklockorna i sig är underverk!
	När man ser ner i påskliljans gap så dyker det upp inspirerande överraskningar, svårfångat, men lustfyllt – och frömjölet därtill!
	Scilla som mest betraktas som blå mattor som ger ett kvitto på att våren är här – men har du tittat riktigt nära?
	Blåsippans utfläkta och inbjudande centrum
	En vit sippa – men ändå rätt lik
	Krokusar är helt underbara inuti
	Jag behöver inte antyda det sinnliga i tulpanen Purissima?
	Hur fina kan rabarberblad vara innan de växer upp till paraplyer?

Från en dag till en annan känns det nästan för sent att klippa rosorna. Men nu är det gjort. Räknar årets förluster. Minst tre kanske fyra rosor, flera klematis och vare sig lavendel eller ruccola ger liv ifrån sig. Men under har skett förut. Till exempel visar en från hela förra året död klematis kraftiga knoppar.

Övriga sårade och skadade återstår att räkna in de närmaste veckorna.

Det spirar i snart sagt varenda hörn. Dagen har gått till rensning nummer två. Nu har nästan alla avenboksbladen trillat ner och det kan jag säga inte är lite. Lika trevligt som det är att den behåller löven över vintern, och bildar väggar i rummet även då, lika trist är det att samla torra löv ur grus. Förra året köpte jag en lövsug, men den gick sönder med en gång, så den fick Bauhaus tillbaka. Men idén tycker jag är sympatisk. Dammsug trädgården och smula ner den till komposterbart stoff.

Men de tidiga tulpanerna! Två nya sorter. Dagens överraskning blev den botaniska tulpanen Persian Pearl. I förmiddags låg det några taniga tulpanknoppar i nya rosengård – i eftermiddags hade de slagit ut. Då svirrar det till i trädgårdshjärtat!

Jag hade helt glömt bort att jag köpt dessa. Samt var jag stoppat ner dem. Tulipa botanica Persian Pearl!
Exotic Emperor gick från knopp till full blom på två dagar. Också ett nyförvärv – kommit för att stanna!
Narcisserna på framsidan verkligen lyser.
Två av tio dubbla snödroppar lyckades komma upp. Snödroppar och jag för en ojämn kamp, jag stopper ner i jorden, de stannar där. En Galathus walk är fjärran.
Krypvidet Salix repens Green Carpet visar sin bästa sida just just nu. Och skäl för namnet.