Denna sammanpackade vår händer allt på en gång. Varje dag slår något nytt ut, vilket har bidragit till lite broggtorka.

Allt trädgårdsarbete, som normalt brukar ligga utspritt under april och maj, skulle helt plötsligt ske på tre veckor i maj. Arbetet älskar jag och förvånas ständigt över kommentarer jag kan få, som “gud, vad det här måste vara jobbigt”.

Klart att våren är intensiv, men sedan lugnar det ner sig. Dessutom är det bästa stunderna för mig, när jag kan var nära det som växer och följa med dag för dag, just när det händer så mycket.

Maj är tulpanernas tid, och jag har mycket tulpaner. Vi börjar med japanska rummet, här har jag i stort sett bara tillåtit vitt.

En riktig favorit är Spring Green, som jag fyller på med varje år. Är svag för blommor med grönt i – vet inte riktigt varför.
Som kontrast är Mondial helt vit, men dubbel. Dubbelheten avtar lite med åren, men blommorna är stora och generösa.
Såhär såg den ut för något år sedan.
Vid dess fötter har jag vita pärlhyacinter, älskar dess små kulformer som växer sig från grönvitt till klaraste vitt.
Och nu hittade jag igen några plantor av sockblomman med svavelgula blommor, de hade överlevt! Egentligen passar dessa mycket bättre i den här delen än sina vänner med rosa blommor, men man kan inte lyckas jämnt. Oöverträffat hur blommornas färger harmoniserar med bladens!

Det är helt otroligt hur växter egentligen ser ut. Om man tittar riktigt noga. Tittar in i gapet på blommor eller kommer ihåg att följa med knopparnas sprickning. Jag har helt snöat in på att se in i varje blomställning. Det ger mig helt nya upplevelser. Kalla det nördigt om du vill. Men kanske komplentativt också.

Förra årets inköp av en verkligen riktig kamera, med råd från vännen Doris (proffs), ledde till ett macroobjektiv som jag ännu inte helt behärskar. Lätt att det blir oskarp, men ändå väldigt kul att få riktiga redskap att jobba med. Jag skulle vilja ner i pollenpulvret ytterligare och djupare, men övning får väl ge färdighet – och framöver har jag kanske råd med ett ännu bättre objektiv (eller har lärt mig bättre med mitt nuvarande).

Här följer några närbilder som får mig igång.

	Botaniska tulpanen Persian Pearl – inte bara älsklig som den är – men se närmre!
	Den första pärlhyacinten är på gång, blomklockorna i sig är underverk!
	När man ser ner i påskliljans gap så dyker det upp inspirerande överraskningar, svårfångat, men lustfyllt – och frömjölet därtill!
	Scilla som mest betraktas som blå mattor som ger ett kvitto på att våren är här – men har du tittat riktigt nära?
	Blåsippans utfläkta och inbjudande centrum
	En vit sippa – men ändå rätt lik
	Krokusar är helt underbara inuti
	Jag behöver inte antyda det sinnliga i tulpanen Purissima?
	Hur fina kan rabarberblad vara innan de växer upp till paraplyer?