Liksom i verkliga livet kan olikheter resultera i ett bättre slutresultat. Har försökt att, både i livet och i trädgården, prova det mer osäkra i att närma mig personer som inte är som jag, alternativt sätta ihop växter som kanske inte borde passa ihop. Vi lärde ju oss redan i lågstadiet att gult och rött inte passar ihop, liksom blått och grönt…

Orange och rött ihop! Tulpanerna Red Spring Green (rödgrön) och Artist (orangegrön) ihop med japansk blodlönn.
Gult och lila! Tulpanerna West Point (gul liljeblommande), Pulple Dream (lilarosa liljeblommande) och Queen of Night (lilasvart).
Löjtnantshjärta med röda flerblommiga Red Ridinghood.
Rött och rosa! Röda Uncle Tom med rosagröna Groenland.

Jag önskar den här tiden skulle vara längre! Jag är ute varje dag med kameran och med mig själv förstås. Det händer så mycket. Jag längtar hela vintern och helt plötsligt känns det som att det är över snart. Vill inte!

Längtan handlar så mycket om drömmar, om ett ljusare liv, om njutning, en njutning som får den mörka tiden att gå. Samtidigt får inte tiden handla om att gå. Varje dag är här och nu – också. Försöker ta en vana av att inte längta till fredag, till påsk, till semestern, för då är ju inte tiden dess emellan värd något, ska bara avverkas. Så är det ju inte.

Men något i den här tiden är bäst. Innan allt blir övergrönt, innan gräset börjar torka, innan det vänder. Idag blir det en knoppkavalkad. Jag älskar även knopparna. Sprickfärdiga. Nästan finast. Eller nyutslagetkavalkad. Kan inte begränsa mig.

Vet inte vad det här ska bli, men tänker på en blyg svan.
Ska bli en rosa dubbel tulpan, osäker på vilken.
Detta är årets under – narcissen Spoirot, återkommer med fler bilder. 3 stycken köpte jag på Zetas i höstas. En blommar, en till är på väg, helt underliga och älskliga.
En julros som faktiskt tagit sig ordentligt. Heleborus foetidus, anses stinka när man krossar bladen, men varför ska man det?
Poetnarciss, Narcissus poeticus Actaea, den enda riktiga, och helt underbara. När den drar tillbaka sina kronblad på det här, samtidigt blyga men ändå blottande viset. I motlljus. Åh!
Hosta, funkia, kan se helt absurt färgrik ut när den kommer upp.
En helt vanlig trädgårdsväxt, löjtnantshjärta. Men vilken komplexitet! Har år efter år köpt vita som bara ger upp. De är ännu finare tycker jag.

I takt med, men egentligen fortare, att inbjudningar till studentuppvaktningar med angivandet om tid för utspring landar i brevlådan, springer allt i trädgården ut.

Jag är helt fascinerad av hur knoppar ser ut. De ger ett ytterligare njutningsfyllt uttryck till det som komma skall. Speciellt är färgerna många gånger mycket mer spektakulära än den kommande bladutvecklingen eller blomningen. Nedan kommer en kavalkad med knoppar. Njut – alla trädgårdsnördar!

I övrigt har dagen, förutom lövinsamling och därtill lövinsamling, gått ut på att hitta de osynliga hål i hägnet som min lille älskling Blixten hittar ut igenom. Vi har jobbat oss från hål till hål tills han, nog ur sin egen synvinkel dumt nog, avslöjade sig när han kom in igenom en helt omöjligt ål- och hopptunnel genom ett ogenomträngligt buskage. Då blev det slut med det nöjet! Tror jag.

Trädgårdsprimulan Primula pubescens som sedan kommer i dramatiskt mörklila blomning.
Alla japanska lönnarna har ett mycket attraktivt utspring. Färgerna!
Blodflädern Sambucus nigra Black Lace! Vilken glöd!
Detta förklarar varför häggmispeln ser helt rosa ut innan bladen har tagit plats – en helt magisk cerise ton!
Ormbunken ruvar på att ta över världen. Egentligen tycker jag de är bäst just nu.
Bland löven och de bruna bladen hittar jag plötsligt dessa väna lilarosa knopparna, lätta att missa. Sockblomma, vars blommor egentligen inte är dess största förtjänst. Mer om det senare.
Ljusgul tandrot tittar fram.
Snart kommer rosenmandeln.
Löjtnantshjärta är på gång.

Oj, vad det växer nu! Sinnligt svällande pioner och löjtnantshjärta, blyga små minipåskliljor, buskar, träd – nu gäller det att hänga med!

Helt klart erotisk bondpion!
Löjtnantshjärta ihop med bladen från tulpanen Red Ridinghood. En händelse som ser ut som en tanke.
Förra och förrförra årets krukor kommer igen och igen. Snart ska tio krukor till ner i jorden. Väna Tête à tête.
Gräslöken är uppe!!

Äntligen full fart med vårbruket! Söndagens sju sopsäckar är ny uppe i tjugofem, inte mycket kvar av grovrensningen. Det mesta av arbetet i min trädgård sker på våren, det är viktigt att göra det arbetet ordentligt, så blir resten av trädgårdsåret riktigt bekväm.

Först grovrensning, klippa ner alla perenner, klippa ner prydnadsgräsen, rensa upp murkna löv. Nästa pass blir när det blivit varmare i jorden, nu är det fortfarande helt fruset. Då gäller väldigt noggrann ogräsrensning, väldigt noggrann. Till slut är det dags för gödsling och då har avenboken släpp sina sista löv, så de ska också bort.

Bara sedan i söndags har de flesta knoppat vuxit flera centimeter = lycka!

Här kommer krokusarna
Löjtnantshjärta springer ut med kraft – och vilken färg!
Första blåsippan!
Dammen är fortfarande bottenfrusen
Har ljungen klarats sig? Den ser väldigt torr ut, kanske borde ha täckt den i alla fall.