I den lilla trädgården gäller det att jobba vertikalt för att få plats med allt. I alla fall för mig som liksom inte kan hejda mig i inköp och drömmar. Därför är klängväxter en räddning.

Rosor, klematis, pipranka, blåregn, klätterhortensia, vinranka.

Det gäller att hitta fiffiga arrangemang för klättringen. Själv är jag särskilt förtjust i armeringsjärn som kan fogas ihop med svarta buntband eller hängas upp medelst enkla krokar.

Både rosor och klematis är utmaningar för mig. De dör och får sjukdomar, men jag envisas. Och när det går bra så är det värt det. Tror jag. Tänker inte just nu på vad det kostar…

Louise Odier är egentligen en buske, men har tillåtit sig att bli uppstammad hos mig. Fler bilder kommer senare, den här rosen är helt fantastisk!
Jag som nogsamt skriver upp alla inköp (i bokstavsordning och på latin…) inte kan jag hitta denna klematis. Som dessutom överlevt. Kommer tidigt i alla fall.
En riktigt stor favorit är skogsklematisen. Jag lärde mig den av en kollega för länge sedan, landskapsarkitekten Pia K. Den växer helt vilt när den väl tagit sig. Kan dra iväg till uppåt fem meter på en säsong. Bildar vita fluffiga skyar. Jag har den både mot lilla planket och insnärjt i avenbokshäckarna.
Till slut vågade jag köpa ett blåregn. Tänkte att den skyddade förgården skulle fungera. Och den tog sig och växte på, jag köpte förstås en till. De har inte vågat sig på att blomma ännu men växer kraftfullt och de nya bladen har en så frisk färg.
Klätterhortensian är en trogen vän, det tar några år innan den kommer sig, men sen kan den suga fast i nästan vadsomhelst. Här är en av dem i ett hav av jättedaggkåpa som håller på att ta över. Här blir det upprensning i höst.

Precis som i livet. Allt är här och nu.

Jag som brukar hävda att min trädgård är en vårträdgård och att det lugnar ner sig efter tulpanerna. Men riktigt så enkelt är det inte. När man se efter. Ordentligt. Det sker bara i ett lugnare tempo. Just nu kommer nyheterna lite efter varandra, inte samtidigt, vilket faktiskt är skönt också. En chans att hinna med.

Innan man vet ordet av slår den ut. Honungslöken. Oansenliga knoppar först. Vad var det jag hade satt här? Minns inte. Man vänder ryggen till – och där är den. Jag kan inte nog rekommendera denna skönhet!!
Den japanska snöbollen, uppstammad, lyser plötsligt upp den mörka hörnan vid dammen. Vit, så vit, så kritvit.
En av fyra klätterhortensior har godheten att börja blomma. En av de tre andra har haft godheten att börja klistra sig på fasaden på gaveln. En vacker dag är hela (den fula) gaveln täckt av en sky av vita blommor. Det gäller att hålla fast vid drömmar och visioner!
Alunroten har kommit igång med sina skira blommor. Annars är väl bladen i olika kulörer dess främsta tillgång.
Tulipa Tarda har väldigt fina frukter. Tyvärr måste man ta bort dem för att uppmuntra till nästa års blomning.