Det finns de som säger att inget som är fantastiskt varar länge. I trädgården är det förvisso sant, men i verkligheten? Nej, jag vägrar fortfarande tro det. Kan det inte få vara bra bara? Men åter till trädgården. Vissa saker varar bara en kort stund, det gäller att vara hemma! Den kinesiska pionen var ett exempel. En fröjd efter 5 år, men två dagar var allt jag fick. Pionerna är ofta så. Nu kommer irisen – här gäller det att passa på! Förra året åt mördarsniglarna upp knopparna och låg där på morgonen och rapade. Men i år – två stycken!

I år fick (de två) knopparna vara i fred. Det är något med mig och irisar. Jag har säkert åtta plantor med de är njugga med belöning, men ändå underbar när den kommer. Förväntan är hög varje juni.
Så den redan omtalade kinesiska pionen. Kan bara inte låta bli att frossa i bilder på den…
Och en alldeles vanlig pion. Tacksam och överflödande. Från knopp till död i skönhet.

För fem år sedan köpte jag den stora grunden till min trädgård på en plantskola som skulle stänga i Viksjö. Det var lite utplockat redan, men oerhört billigt. Alla plantor var väl inte i toppskick och en del var inte märkta med sort. Men vad gjorde det. Det blev fyra turer med baksätet nedfällt.

Bland allt det jag köpte fanns en kinesisk pion. En torr pinne med några små gröna blad på. Jag chansade. I fem år har jag väntat. Den har faktiskt satt blad varje år, men ingen blomma. Och nu! Vilken oförställd glädje! Igår knopp – idag utslagen, hoppas den inte blir helt utslagen av ösregnet just nu, så jag får njuta fler dagar.

Nu blommar en annan vit älskling överallt – tovsippan. Jag vet att en del skyr den för att den sprider sig, men hos mig får den gärna göra det och så farlig är den inte hos mig i alla fall.