Japanska (och turkiska) lönnar

Jag har fått otroligt fin hjälp av Kristina Nygren, landskapsarkitekt på Temagruppen, att reda ut mina växter och dess namn, särskilt de latinska namnen.

Först ut här presenteras några lönnar från japanska rummet som jag fått ordning på. Japansk gyllenlönn är detta och inget annat. Fantastiskt utspring med korallröda svepeblad och limegröna skott. Sedan små solfjäderformade blad under säsongen. Fin ihop med variegerat hakonegräs. Lönnen ihop med bergbambu och favoritfåtöljen i förmiddagssol. Rödbladig turkisk lönn visade sig den okända lönnen vara. Lite känslig för vinterkyla, men överlever. Har dock blivit lite underligt i formen på grund av att grenar vart efter blivit tvungna att klippas bort.

Japanska rummet

Efter maj och juni blir det grönt i min trädgård, rent bokstavligt talat. Inte mycket blommar. Jag har planerat det så, jag vet att jag ofta åker bort i juli, och min trädgårdshunger är som störst på våren. I juli och augusti kan jag bli lite loj. Tack och lov är då alla jordytor övervuxna, så det blir väldigt lite ogräs att rensa.

Idag blir det en grön skön tur i japanska rummet. Och grön, det kan vara många färger det tack och lov.

Solfjäderslönnen med variegerat hakonegräs. I bakgrunden bergsbambu.
En annan grönare japansk lönn med grönt hakonegräs.
Skobandsgräset tar sig förbi sockblommans, nu, gröna blad.
Bambun har vuxit rejält denna sommar, snart behövs machete. Jag har använt tjocka bambukäppar som stöd och avdelare i japanska rummet. Binder ihop dem med grovt snöre, som visserligen ger upp efter sådär en två år, men det blir fint.
Bland grus och fågelbad växer taklöken till sig.
Förra året blommade den.
Det enda färginslaget, två olika blodlönnar. Denna tillsammans med tuvrör som växer sig stor under sägongen.
Alpklematisens fröställningar tycker jag är så fantastiska, nästan lika fantastiska som själva blommorna.
Clematis alpina Frances Rivis i maj.
Här kommer tuvrörets ax.

Liksom i verkliga livet kan olikheter resultera i ett bättre slutresultat. Har försökt att, både i livet och i trädgården, prova det mer osäkra i att närma mig personer som inte är som jag, alternativt sätta ihop växter som kanske inte borde passa ihop. Vi lärde ju oss redan i lågstadiet att gult och rött inte passar ihop, liksom blått och grönt…

Orange och rött ihop! Tulpanerna Red Spring Green (rödgrön) och Artist (orangegrön) ihop med japansk blodlönn.
Gult och lila! Tulpanerna West Point (gul liljeblommande), Pulple Dream (lilarosa liljeblommande) och Queen of Night (lilasvart).
Löjtnantshjärta med röda flerblommiga Red Ridinghood.
Rött och rosa! Röda Uncle Tom med rosagröna Groenland.

Ja, i normalfallet vänder jag inte blad. Jag försöker se verkligheten i ansiktet. Men när Doris och jag var på Zeta’s häromdagen såg vi en Rhododendron som faktiskt hade finare färg, rostfärgad, på undersidan.

Blad är underbart. tycker jag, kombinationen mellan stort och litet, räfflat och slätt, blågrönt och limefärgat,  skirt och grovt.

Men min dotter, då 11 år, uttryckte sig väldigt tydligt – mamma, din trädgård är så tråkig, bara en massa grönt och vitt, och en massa blad, varför har du inte riktiga blommor?

Helt underbara sockblommans blad. Vilka kulörer! Kombinera med utspringande japanska lönnar och du blir lycklig. Fin också med mörröd alunrot.
Dess blommor är ytterst diskreta, men helt utsökta om man vill se närmre. Det finns sorter med ljusgula blommor också, jag har köpt några men de verkar ha gått ur tiden.
De japanska är nu utslagna och granna. Se hur olika färgerna kan vara på de olika sorterna! För närmare sortnamn se under Buskar.
Waldstenians blanka blad täcker snabbt öppen jord och så här års blir det små söta blommor också.
Jättedaggkåpa är en trogen utfyllare. Bladen särskilt vackra efter regn.
Rönnsumaken slår strax ut. Vilka färger! Passar fint in i japanska rummet.

Mitt absoluta favoritrum bland Tolv rum och kök är det japanska rummet. Inte så mycket perenner, mer gräs och marktäckare, bambu och de älskade japanska lönnarna.

Hur känsliga de än ser ut överlever de dessa djupa vintrar vi haft, kanske framför allt för att det varit mycket snö. Skyddade sover de under täcket.

De har så många älskansvärda egenskaper förutom överlevnadsförmågan. Det gracila växtsättet. De finlemmade bladverken. De fina höstfärgerna. OCH vårens utspring – i de mest uppseendeväxkande färger. Kolla på bilderna. Dag för dag sker nya under.

Solfjäderslönnen – Acer japonicum Aureum Chisawara. Vilka färger!
Acer palmatum Orange Dream – namnet säger allt, speciellt på hösten. Trädgårdshuset i Skarpnäck är källan till ett flertal av mina japanska lönnar. Sen finns de ju också på Zetas och på Ulriksdal. Men Skarpnäck gillar jag bäst i det här fallet.
Acer palmatum Osakazuki också med ett orange utspring.
Acer palmatum Atropurpureum – en blodlönn värd sitt namn!

I takt med, men egentligen fortare, att inbjudningar till studentuppvaktningar med angivandet om tid för utspring landar i brevlådan, springer allt i trädgården ut.

Jag är helt fascinerad av hur knoppar ser ut. De ger ett ytterligare njutningsfyllt uttryck till det som komma skall. Speciellt är färgerna många gånger mycket mer spektakulära än den kommande bladutvecklingen eller blomningen. Nedan kommer en kavalkad med knoppar. Njut – alla trädgårdsnördar!

I övrigt har dagen, förutom lövinsamling och därtill lövinsamling, gått ut på att hitta de osynliga hål i hägnet som min lille älskling Blixten hittar ut igenom. Vi har jobbat oss från hål till hål tills han, nog ur sin egen synvinkel dumt nog, avslöjade sig när han kom in igenom en helt omöjligt ål- och hopptunnel genom ett ogenomträngligt buskage. Då blev det slut med det nöjet! Tror jag.

Trädgårdsprimulan Primula pubescens som sedan kommer i dramatiskt mörklila blomning.
Alla japanska lönnarna har ett mycket attraktivt utspring. Färgerna!
Blodflädern Sambucus nigra Black Lace! Vilken glöd!
Detta förklarar varför häggmispeln ser helt rosa ut innan bladen har tagit plats – en helt magisk cerise ton!
Ormbunken ruvar på att ta över världen. Egentligen tycker jag de är bäst just nu.
Bland löven och de bruna bladen hittar jag plötsligt dessa väna lilarosa knopparna, lätta att missa. Sockblomma, vars blommor egentligen inte är dess största förtjänst. Mer om det senare.
Ljusgul tandrot tittar fram.
Snart kommer rosenmandeln.
Löjtnantshjärta är på gång.