Jag brukar hävda att min trädgård är en vårträdgård och att allt är sorgligt slut efter midsommar. Då har allt som ska sätta frö dragit iväg sin överlevnadsstrategi och satt blom. Det är en utmaning att hitta det som blommar över sommaren, samtidigt som det är ganska bra för oss som ofta tillbringar några veckor på annat håll.

Men riktigt så är det faktiskt inte. Jag förvånas varje år över vad som kommer i juni-juli. Här kommer några glada bilder på skönheter i nuet.

Stjärnflockan börjar nu. En av mina favoriter (hur många kan jag ha?). Har haft ett antal i olika färger, men denna, den valigaste verkar tåligast i det skuggiga läget.
Dessa har jag till exempel haft, men de har inte dykt upp i år.
Men här kommer årets andra nykomling bland pionerna. Den heter Edulis Superba. En fascinerande skapelse med olika lager.
Blodflädern blommar vidare, äntligen med många blommor. Undrar om man kan göra flädersaft av dessa också? Kolla kontrasten mellan de nästan svarta bladen och de roskantade blommorna mmmmm…..
Guldazaleans sista blommor, den har verkligen hållit i sig i flera veckor.
Överallt jättedaggkåpa. Macheten måste fram snart…
Några sista glädjebilder på aklejan Himmelblau.
…och nävan Johnson’s Blue

Under, bakom, mitt ibland annat, så finns de. Helt plötsligt upptäcker jag saker som gör mig glad!

Bakom stolen i japanska rummet som står under den uppstammade lärken. Där satte jag en stackars, på rea inköpt, sent på hösten, pipranka. Har alltid velat ha en, men de är rätt dyra och jag har tvekat. Hoppades dock att den torra pinnen skulle bli något, vilket försäljaren lovade. Nu skulle jag kolla om den var vid liv – och vad fick jag se? Jo, en blomma, för vars ut seende blomman fått sitt svenska namn. Helt magiskt!
Bland gräsen längst ner i japanska dyker något nytt upp. Javisst, jag köpte lökar av stor stjärnlök på Zetas i höstas. Ser fram emot den fortsatta utvecklingen! Blommorna ska slå ut en efter en.
Under en massa storfryle kämpar den marktäckande tiarellan med sina fina små blommor.
Blodflädern har för första året blommat!
Bland vissnade tulpan- och påskliljestjälkar samt uppväxande kaprifol och klematis tittar en fin lök fram. Allium christophii Albopilosum.

I takt med, men egentligen fortare, att inbjudningar till studentuppvaktningar med angivandet om tid för utspring landar i brevlådan, springer allt i trädgården ut.

Jag är helt fascinerad av hur knoppar ser ut. De ger ett ytterligare njutningsfyllt uttryck till det som komma skall. Speciellt är färgerna många gånger mycket mer spektakulära än den kommande bladutvecklingen eller blomningen. Nedan kommer en kavalkad med knoppar. Njut – alla trädgårdsnördar!

I övrigt har dagen, förutom lövinsamling och därtill lövinsamling, gått ut på att hitta de osynliga hål i hägnet som min lille älskling Blixten hittar ut igenom. Vi har jobbat oss från hål till hål tills han, nog ur sin egen synvinkel dumt nog, avslöjade sig när han kom in igenom en helt omöjligt ål- och hopptunnel genom ett ogenomträngligt buskage. Då blev det slut med det nöjet! Tror jag.

Trädgårdsprimulan Primula pubescens som sedan kommer i dramatiskt mörklila blomning.
Alla japanska lönnarna har ett mycket attraktivt utspring. Färgerna!
Blodflädern Sambucus nigra Black Lace! Vilken glöd!
Detta förklarar varför häggmispeln ser helt rosa ut innan bladen har tagit plats – en helt magisk cerise ton!
Ormbunken ruvar på att ta över världen. Egentligen tycker jag de är bäst just nu.
Bland löven och de bruna bladen hittar jag plötsligt dessa väna lilarosa knopparna, lätta att missa. Sockblomma, vars blommor egentligen inte är dess största förtjänst. Mer om det senare.
Ljusgul tandrot tittar fram.
Snart kommer rosenmandeln.
Löjtnantshjärta är på gång.