Efter maj och juni blir det grönt i min trädgård, rent bokstavligt talat. Inte mycket blommar. Jag har planerat det så, jag vet att jag ofta åker bort i juli, och min trädgårdshunger är som störst på våren. I juli och augusti kan jag bli lite loj. Tack och lov är då alla jordytor övervuxna, så det blir väldigt lite ogräs att rensa.

Idag blir det en grön skön tur i japanska rummet. Och grön, det kan vara många färger det tack och lov.

Solfjäderslönnen med variegerat hakonegräs. I bakgrunden bergsbambu.
En annan grönare japansk lönn med grönt hakonegräs.
Skobandsgräset tar sig förbi sockblommans, nu, gröna blad.
Bambun har vuxit rejält denna sommar, snart behövs machete. Jag har använt tjocka bambukäppar som stöd och avdelare i japanska rummet. Binder ihop dem med grovt snöre, som visserligen ger upp efter sådär en två år, men det blir fint.
Bland grus och fågelbad växer taklöken till sig.
Förra året blommade den.
Det enda färginslaget, två olika blodlönnar. Denna tillsammans med tuvrör som växer sig stor under sägongen.
Alpklematisens fröställningar tycker jag är så fantastiska, nästan lika fantastiska som själva blommorna.
Clematis alpina Frances Rivis i maj.
Här kommer tuvrörets ax.

Trädgården ligger begravd och tyngd av snö.

Det som är glädjande är att ett tjockt vintertäcke skyddar de känsliga växterna från barmarksfrosten. Speciellt viktigt är det för de japanska lönnarna som är lite känsliga.

Jag brukar inte täcka över några växter, jag anser att det som klarar sig klarar sig, annars ska jag inte ha den växten.

De grenar av bergsbambun som inte ligger klistrade under snön längs marken har blad som rullat ihop sig och täcks av frost. När det töar upp gäller det att vattna frikostigt så den inte torkar. Då kommer snart nya friska skott och blad. De döda bladen faller av och bildar en frasande matta runt bambuns fötter.